The rest is still unwritten

kvällen igår var super. inte ofta man är på fest i Huddinge och knappt känner igen någon. min emelie gjorde min kväll, definitivt.
när jag sedan väntade på bussen kom det fram en kvinna och började prata om hennes liv. hennes liv som typ fattig, olycklig, deprimerad, och ensam trots att hon hade familj. Det var ganska sorgligt, men på ett sätt var det så skönt att höra henne prata om hur hemskt hon hade och ju mer hon sa ju mer kom jag på vilket jävla underbart liv jag har.